Jag avgår inte...

...säger Ola Götesson. Ansvarig socialtjänstchef sitter kvar på sin post men ber om ursäkt å sina tjänstemäns vägnar. Detta hjälper knappast lilla Louise som blivit våldtagen och misshandlad av sin pappa. Denna dvärgpudel kommer inte att läka flickans sår och det är något hon måste leva med hela livet.

Saken verkar enkel, pappan var i rullorna redan, psyket och missbruksenheten kände till honom. Socialtjänsten har tydligen också haft kontakt med familjen innan problemen började på allvar men kunde inte förutse att det skulle gå snett. Oursäktligt och hela bunten borde avgå snabbt och lätt. Men socialtjänstemän har en heder och erkänner aldrig fel.

Vissa socialkontor omhändertar gärna barn. Ibland med motivationen att föräldrarna är ovana! Jamen, hur ska man bli van om soc tar alla barn innan man får erfarenhet? Ungefär som arbetssökande; Du får inget jobb utan erfarenhet och ingen refarenhet utan jobb. Man kanske skulle byta runt i personalen så de som mest äter bullar på jobbet åker ut och lugnar ner de som tycker ett omhändertagande om dagen är bra för själen.

Sedan ska det nämnas att det finns bra folk inom socialtjänsten också, de som vet när barn far illa och håller sig borta när allt är frid och fröjd. Dessa syns aldrig på TV. De får aldrig säga sin mening. Synd för de skulle verkligen behöva höras och be sina kollegor lämna tjänsterna.